A song by Beth Orton.

 I do still sometimes put my hand across
And I feel as yours gets placed on top
 

We drive along these empty streets
Same old ones they've always been
 

I can still hear your heartbeat in the dark
We're still setting up the same old sparks
 

Pull me close and we lay still
I wrap my toes around your heel
 


I do still sometimes stare into your gaze
The way we'd stay for days and days
'Scuse me but this seat is taken
They've been a while but I'm still waiting
 
 
And we're talking as I write this song
Unfolding as we go along
 

And I suppose we really do
I suppose it must be true
There will always be a place aside

For you
 
 
 
 

"I have scars on my hands from touching certain people." J. D. Salinger

Klockan närmar sig tre på natten och mina ögonlock är sådär härligt tunga, slutade jobbet vid midnatt
och när man väl kommer hem tickar klockan lite väl fort. Kanske har jag börjat hitta tillbaka till
fotograferande igen, bara lite men för fillfället har jag den dära härliga kreativa känslan pirrandes i magen och jag hoppas den växer för åååh vad jag saknar det! Hade jag vetat för ett år sen när jag fotograferade varje dag att kameran nu skulle ligga dammig på en hylla hade jag nog tappat hakan.
 
Jobbet var bra idag, hur som helst, kvällsskiften på helgerna är speciellt bra då det spelas livemusik utanför butiken vilket jag kan fördriva tiden med genom att lyssna på, och att inte tala om alla dessa lulliga turister! Och plötsligt, mitt i allt svammel av hundra olika språk och tusen olika dialekter så hörde jag plötsligt värmländska. Blev ju alldeles lycklig, det klingar så ovant i öronen nu för tiden men ack ett sånt mysigt klingande trots allt.
 
Tog en promenad genom Iveagh Gardens häromdan med kameran, en mysig liten park 3 minuter
från lägenheten där jag bor, här är vad vi åstadkom;
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

"Whatever happens, happens to you, by you, through you; you are the creator, enjoyer and destroyer of all you perceive." Sir Nisaqadatta Maharaj

Började känna att en uppdatering var på tiden. Det är nu redan April och året har än så länge bara rusat fram, i Februari fick jag mig ett jobb i en irländsk souvenirbutik så det är där jag spenderat den mesta tiden senaste månaderna. St Patricks day var helt galen. Annars så är det ett intressant jobb, man får möta så otroligt många olika människor! Jobbar med folk från Holland, Italien, Slovakien, Litauen, Malaysia, Venzuela, Brasilien,
ja. Listan kan göras lång. I början av Februari fick jag besök av tre svenska vänner, festligheter stog mestadels på schemat den vecka.
 
Ett par veckor senare kom min älskade familj (förutom storebror) hit och hälsade på. Överraskade dom på flygplatsen och pulsen slog starkt när jag såg dom komma ut genom dörrarna och mammas skrik när jag hoppade på dom väckte förmodligen hela Dublin! Dom var här fyra dagar och jag sov med dom på hotellet, vi åt väldigt mycket gott, bara myste och när jag fick en hel ledig dag med dom så åkte vi till Howth, en liten ort vid havet ca. 30 min från Dublin. Åh, det var en sån fin dag! Säga hejdå var hemskt, förstås. Men vi ses snart igen ♥
 
Och är det något jag lärt mig senaste månaderna så är det att livet är i ständig förändring. Allt vi kan göra är att förändras med det.